Flyg flyg flyg

Idag har jag lyft och landat tre gånger. Först flög jag från Helsingfors till Oslo, sen från Oslo till Reykjavik och därifrån till Akureyri. Hela resandet tog tolv timmar, hela dagen alltså. Att flyga är inte längre spännande när man flugit så många gånger (25 plus om jag räknade rätt), plus att man inte får mat på flyget. Det var nog den mest spännande delen med att flyga, hihi.

Iallafall, efter dubbelcheck och trippelcheck att jag hade passet, plånboken och var det dags att starta till f mamma följde mig till Helsingfors och där åt jag en örfil i Café Spoon. Det har blivit en rutin att äta en örfil där när man ska resa och nu vågar jag inte äta något annat ifall det skulle mena otur. Lite vidskeplig? Ja (checka in igår natt så jag skulle få välja rad tretton). Flyget till Oslo var tomt, fick de tre sitserna för mig själv. I Oslo köpte jag såklart Walters Mandler (som jag nu bara har 2 rader kvar av, ojojoj). Köpte också pizza, juice och en norsk Kalle Anka som reseläsning.

Flyget till Icelandair var motsatsen till tomt. Hade en snarkande gubbe i samma bänkrad. Men det var inte så farligt, för jag såg på film hela flyget. Fanns nån datorliknande sak på varje ryggstöd och på den kunde man välja vilken film man ville se på. Eller om man ville lära sig isländska, lyssna på musik eller se på tv-serier istället. Såg på Eat Pray Love.

Flyttningen från internationella till inhemska flygfältet i Reykjavik gick bra. Först åkte man buss, sen minibuss. Det första jag tänkte på när jag satt i bussen var att det påminner om Kanarieöarna, bara att det är snö istället för sand. Det inhemska flygfältet var verkligen litet, och planet förfärligt gungigt (blev nästan åksjuk). Men man fick ändå gratis vatten och ett påskägg (eller det var ett halvt chokladägg, lol).

I Akureyri väntade Katrin och kolegan Hilmur på mej. Dom visade lite omkring samtidigt som de förde mej till dormitoryn. Imorgon blir det riktigare sightseeing, och bilder. Och på söndag middag hos Katrin (mm, behöver inte fira min födelsedag ensam ändå). Coola typer är de, som pratar fin engelska (och nån blandning mellan svenska, norska och isländska). Vaktmästaren visade lite omkring i dormitoryn. Mitt rum är ganska mysigt, fast ingen golvvärme, snyft. Men nu ska jag sova, på förmiddagen är det brunch.